Efter några sjukdomsbortfall och ett par nytillkomna deltagare var vi fjorton förväntansfulla som samlades lördag morgon 28 februari 2009 i Frölunda OLs klubbstuga i Sisjön.
Det var lite sömnigt först, men efter lite fika, grovorienteringsteori och ombyte gav vi oss av ner till Sisjöns skjutfält för dagens första pass med fokus höjdorientering. Vi hade en tid att passa i andra änden, eftersom militären skulle ha granatövning på området efter lunch, så det var viktigt att hålla ihop och att vi alla kom ut i tid tjatade jag.
På väg till start fick vi en chans att studera beståndsgränser, men snart bar det av ut bland höjderna. Ola startade glatt med det Stora Parallellfelet, vilket f.ö. även en kaxig utsättare gjort dagen innan. När allt stämmer jättebra tar det en stund att fatta att man gått i fel riktning eller mellan fel höjder. Felix, Fredrik och Carl specialiserade sig på att krossa is, höjdorientera och hålla riktningen. De var för övrigt de enda som hittade ett öra istället för näsor på sluttningarna. Bengt störtade glatt iväg till en mystisk plats som ingen riktigt känner till, men där det fanns märkliga stenmurar och inga kontroller. Osäkert om det var på kartan eller inte.
Övriga orienterare ägnade mycket tid åt att gå in en mystisk sten som kanske låg där den skulle, men som hade en kompissten bredvid som inte var med på kartan och framför allt inte hade någon kontroll. Efter grundlig undersökning blev majoritetsbeslutet att det ändå var denna sten som kontrollen borde sitta vid (vilket den borde om mallkartan hade varit riktig), och Vidar ställde upp som räddaren i nöden med en reservkontroll som hängdes ut. Sedan var det full fart vidare och tillbaka som gällde, eftersom granatövningen närmade sig och vi redan från start hade med oss en försening som skulle hänga med hela dagen. Och, tro det eller ej, vi hann ut i tid även med de sista ambitiösa brobergarna som hann med hela banan.
Efter linssoppa och lite avancerade kortspel var det dags för en komplicerad övning där några följde linjer, andra sprang hur de ville och det var ganska oklart vilka man tävlade mot eller med. Staffan och Bengt var bra med i starten och hängde på täten i helt fel slinga enligt devisen fort och fel. Carl fick som straff för sina skoskav springa mot Linda som därför var tvungen att själv uppleva de jobbiga vägvalen genom snår och sankmark. Favoritkontrollen var en korsning mellan en stenmur och ett dike, nere i en sankmark med en massa fallna träd omkring, där Anna och Anja körde frivolter över grenarna. Bittan och Karin hade hårda spurtdueller och Anders dokumenterade banan i filmform. Tema snabbhet kanske inte stämde hela vägen i den härliga sisjöterrängen, men det började iaf kännas i benen nu.
Nu var det de äldres tur att laga mat, och med den trilskande ugnen och oklara recept var det inte lätt. En mindre grytlappsbrand fick avvärjas på vägen. Middagen var efterlängtad när den kom, och efter en halvtimmes ätande och en halvtimmes väntan på att även Vidar skulle äta klart fick vi äntligen ta för oss av Carls gigantiska marängsviss som vi faktiskt slukade. Dessutom kom ett spelande tårtljus fram för att uppmärksamma sektionsledarens födelsedag.
Förseningen sedan morgonen och alla ugnsbesvär hade nu gjort att vi låg över en timme efter schemat, men skam den som inte trycker in ett nattorienteringspass ändå. Vi skippade teoribiten och kastade oss ut i enesnåren igen. Märkligaste kontrollen var nog stenmursslutet, där stenmuren var halvt nedmonterad och stenarna upplagda i små högar under ett par träd alldeles vid en villatomt istället. Som kronan på verket hade någon satt spotlights nedanför som lyste upp träden och stenhögarna. Det är naturromantik, det! Nästa gång blir kontrollpunkten Trädet, upplyst, istället för stenmursresterna.
Kvällen slutade med att allt ordnade upp sig och alla kom i mål ordentligt. Bastun hade gått flitigt under dagen, mackorna gick åt i rasande takt och Felix fick för första gången i livet duscha tre gånger på en dag. Med ömma ben stapplade vi hemåt i vinternatten och funderade på om vi borde göra det här lite oftare eller aldrig mer.