Hur är ett danskt TC, frågar ni er? Tja, lite annorlunda mot vad vi är vana vid. För det första är snitselfärgerna annorlunda mot vad vi brukar ha i Sverige. I skogen har t.ex. markeringen av otydlig stig varit gul ena dagen, röd den andra. Grönvitt till start. Snitzel, heter det förresten.
Sedan är det ju maten. Här är det Hannes som köpt sig en ægte dansk pølse med bröd och undrar hur han ska kunna äta dem ihop, brödet är ju inte uppskuret. Vuxna kan även få sig en burk starköl till korven. Inte som hemma!
Det här med dusch har inte kommit till Danmark än. Eller, de kallar det ju för bad, och det låter lite lite svårare att arrangera kanske. Våtklut gäller. Våtkluten är en blöt trasa eller handduk som man tar med sig själv hemifrån och kan gnida av den värsta svettgeggan ur ansiktet med, och så får man byta bort de blötaste smutsiga kläderna mot torra som också blir smutsiga. Duscha kan man göra hemma! Lite läskigt i bussen hem när det kryper över hela kroppen dock.
Sportförsäljningen görs helt och hållet över disk, utom under tiden försäljarna är ute i skogen för då är det stängt. Resultaten sätts upp i ett sinnrikt system med långa magneter. Den första dagen sattes varje klassresultat upp under resp klass’ startlista, käckt och lätt att jämföra och se vilka som kommit i mål, tex.
Sedan är alla danska funktionärer vi mött hemskt trevliga. Det enda vi har lite svårt med är räkneorden, och ibland andra delar av språket. Vid prisutdelningen (som var föredömligt effektiv och samtidigt ceremoniell, och började med att alla banläggare och bankontrollanter togs fram och tackades!) kände till exempel vissa svenska damer inte igen sin klass Damer Halv Treds. Men vi sprang ju inte lika konstiga klasser, möjligen Damer Treds och Herrer Fem og Treds då.